Ljungåområdet var helt obebott in på 1700-talet. Ljungå saknade länge landsväg. Först under senare delen av 1870-talet anlades vägen Ljungå-Hällesjö och år 1894 fick Ljungå också väg till Holms kyrka.
Ljungåsågen
År 1723 träffas avtal om att bygga en sågkvarn i Ljungå. Denna såg var en enramig, grovbladigt sågverk som användes troligen mest för husbehovsvirke. I april 1752 ansökte man om att få anlägga en finbladigt sågverk enligt holländskt manér. Sågen brann 1774 men en ny uppfördes omedelbart. Omkring år 1853 revs sågen och ett nytt sågverk med 2 finbladiga ramar och en kvarn uppfördes i samma byggnad. Byggmästare var H.N.V af Trolle. Detta var Jämtlands första exportsåg.
Omkring år 1860 upphörde exportsågningen och Ljungå förlorade sin forna status.
Sågen var i drift för husbehovssågning fram till år 1937.
Även kvarnen var i drift, sista mjölnaren hette Olsson. Byggnaden revs år 1939. När rivningen påbörjats kom kontraorder från SCA:s huvudkontor, men det var för sent. Rivningen hade kommit så långt att den måste fullföljas. Helmer Lindgren från Sörbygden kolade virket i kolmilor.
En viktig milstolpe i Ljungå historia hade passerats.
Sedan exportsågningen flyttats över till ångsågarna vid kusten anlades skiljestället vid Vad i Ljungå, där virket från Gimån och Ljungån sorterades. I samband med kraftverksutbyggnaden på 1940-talet byggdes en damm "anlägget" vid Drogsjöns utlopp i Vad och Drogsjön kunde dämmas upp ca 1,5 meter. Flottningen lades ned år 1968.
Till Ljungå Såg hörde också ett jordbruk om 50 ha öppen jord. Det har hela tiden drivits av ägarna.
Herrgården
Den första herrgården var ett tvåvåningshus byggt 1783. Där bodde majoren Erik Gustaf Lilliesköld med fru och barn fram till sin död år 1790. Sedan övertog sönerna Erik Wilhelm och Carl ledarskapet för verksamheten i Ljungå. Herrgårdsbyggnaden innehöll 14 rum och saknade bekvämligheter.
År 1874 (under Flygts tid) byggdes kontorsbyggnad och veranda. Byggnaden revs år 1920 och ersattes med ett litet modernt hus i villastil, föga harmonierande med omgivningen.
En bidragande orsak till rivningen och nybyggnaden torde ha varit att det påstods spöka i huset om nätterna. Den nya herrgården drabbades av eldsvåda straxt före jul 1955. I valet att bygga en ny herrgård eller förvaltarbostad i den lilla Ljungåbyn med alla de gamla bruksminnena eller att flytta förvaltningen till en mer central och växande bygd, så bestämde SCA-ledningen att flytta från Ljungå 1958. En händelse som klart markerar ett slut på Ljungå brukshistoria.
Trollslottet
Mellan herrgården och sågen fanns, och finns fortfarande, det s k "Trollslottet" som är byggt i två våningar. Det byggdes troligen av byggmästare H.N.V. af Trolle, som sedermera bodde där.
Under Flygts tid (1858-1894) beboddes huset av pojkarna Flygt, kontorsherrar, informatorn samt gäster. Huset bebos idag av ägaren till Ljungå Gård.
Vadparken
Jordbruket
Detta var tidigare ett mycket välvårdat och inhägnat skogsområde. Det fanns en körväg ned till båtbryggan och fina promenadvägar. Ungefär mitt i parken, på en kulle, fanns ett stort klippblock som kallades "Utkiken" Den gav fin utsikt över Holmsjön när roddbåtar eller ångbåten var på ingående. Här fanns många soffor och bänkar. Promenadvägarna sopades rena med rejäla sopar. Flygt planterade några ekar och lönnar intill herrgården, men dessa har fört en tynande tillvaro. Björkallén från stallgården till Vadparken anlades också. Vid alléns slut till höger längs badstrandsvägen fanns en kägelbana som tillhörde herrgården. Av detta finns inget kvar idag.
En viktig del i Ljungå historia är jordbruket. Vid avyttringen från Hällesjö avradsland år 1757 tilldelades nybygget bl a 5,5 tld åker och 176 tld slåtter. Ljungå Gård hade år 1789, 3 hästar, 16 kor, 3 ungnöt och 60 småfäkreatur. För jordbruksarbetet beräknades ett behov av 4 arbetskarlar och 4 pigor.
Under Flygt-tiden så fanns bostäder för tjugotalet familjer, troligen var den s k "Långkåken" byggd redan då. Där bodde många arbetarfamiljer. Jordbruket hade nu 12-14 kor, 6-8 arbetshästar, 4 åkhästar. I början av 1860-talet byggdes ett nytt stall och en ny ladugård, som var ovanligt ljusa och rymliga. Dessa brann ned 1898, samtidigt som kyrkan, beroende på att gnistor flög emellan och antände spåntaken. Den s k "Storladan" klarade sig dock fast den låg mellan kyrkan och ladugården. På storladans gavel mot stallgården fanns den s k vällingklockan, som under generationer kallat bygdens folk till arbete och vila. Ett populärt bus var att klättra upp och sätta fast kläppen mot klockan med tuggummi eller kåda. Storladan revs i samband med att en ny ladugård byggdes 1962. Vällingklockan finns bevarad och inmonterad i bygdens samlingslokal.
Under Johan Högbergs tid som rättare (1928-1953) fanns det 10-15 hästar i stallet, och under Edvard Sälls tid (1926-1956) fanns det 30-40 mjölkkor och 1 tjur i ladugården.
Jordbruket drevs i SCA:s regi fram till 1963. De sista åren i samarbete med Torpshammars jordbruk. Gården övergick i privat ägo 1 juni 1978. Ladugården brann ned igen, dagen före julafton 1978. Elden var troligen anlagd av en nyligen avskedad jordbruksarbetare. Det fanns 80 djur i ladugården, varav 43 innebrändes, varav 30 småkalvar, 11 kvigor och 2 kor. 37 kor räddades och de flesta av dem var mjölkkor. Många av dem köldskadades i den -25 grader stränga kylan.
I byggnaden förvarades också 90 ton hö och 70 ton spannmål som blev lågornas rov.
Mejeri
Till jordbruket hörde också ett mejeri som uppfördes i början av 1900-talet. Den första mejerskan hette Augusta Sjöström. Under åren 1906-1943 var Nanna Lundberg mejerska. Hon gjorde smör, helfetsost och skummjölksost. Ljungå mejeri fick diplom för sina produkter av Hushållningssällskapen i Östersund. Mejeriet som låg mittemot herrgården upphörde 1943 och brann ned 1946 liksom en intill liggande byggnad som användes som arkiv. Under tiden 1944 fram till att jordbruket utarrenderades 1963 förekom enbart mjölkförsäljning till byns folk.
Torvströladan
Efter gamla vägen mot Sörbygden, norr om den s k "dalkarlsmyren" hade jordbruket stort torvströuttag. Torvströet torkades och tröskades. Det förvarades i den stora torvströladan som brann ner i början av 1940-talet, förmodligen efter några skolpojkars smygrökning.
Torpen
Under 1860-70-talet anlades en del torplägenheter under Ljungå för att trygga arbetskraften. De f.d. sågverksarbetarna som placerades ut på torpen kunde jobba dels i jordbruket, vid sågverket, i skogen eller med flottning. De flesta torpen avstyckades och såldes under 1930-40-talet, men några under 1970-talet.
Smedjan
Det bör ha funnits en smedja på Ljungå redan under slutet av 1700-talet. I slutet av 1800-talet låg smedjan ovanför sågen och den siste smeden hette August Staaf, som övertog smedjan efter Abraham Andersson. Denna smedja var byggd 1888, sedan den gamla brunnit ned. Nedanför smedjan låg ett kolhus. Smedjan revs 1963.
Kraftstation
År 1906 byggdes i anslutning till sågen en kraftstation, med en generator på 20 hästkrafter. Den betjänade då herrgård, mejeri, stall och ladugård. År 1916 ordnade förvaltaren Nordström så att alla Ljungåbor skulle få nyttja elektriciteten. Men endast en lampa per familj fick vara tänd. Strömmen slogs på kl 05.00 och stängdes av kl 22.00. Denna kraftstation sköttes till år 1937 av mjölnare O.A. Olsson, svärfar till Johan Högberg, som var rättare vid jordbruket 1928-1953.
Efter mjölnare Olsson övertog smeden August Staaf skötseln av kraftstationen som 1939 ersattes av en ny. Omkring 1950 övertogs leveranserna av Statens Vattenfallsverk.
Tvättstuga, bastu
1956 byggdes en tvättstuga med modern utrustning, samt bastu. Där hade byn och omkringliggande gårdar möjlighet att för en låg avgift tvätta, torka och mangla samt ta ett bastubad.
Väderlekstation
I Ljungå fanns en väderstation sedan början av 1900-talet, där man för SMHI:s räkning lämnade uppgifter om temperatur och nederbörd 3 ggr/dag. Sista observatören var handlare Thore Andersson.  |
| Ljungå Kapell |
Skolan
Innan det fanns någon skola så fick barn av finare familj undervisning av en guvernant på herrgården. I början av 1860-talet ska Skönviks AB ha inrättat en småskola. Skolundervisningen startade troligen i "Långkåken". I slutet av 1870-talet anordnades en folkskola i Ljungå av Hällesjö kommun.
Flygt lät bygga en skolhus som låg mellan "Långkåken" och Kaptensmyran. En ny skola med intilliggande lärarbostäder uppfördes 1911 och därefter användes Flygts skolhus till snickeriverkstad. Huset revs 1958.
Ljungå skola lades ned 1967 och 1971 såldes skolan samt lärarbostäderna och är nu privatägda.
Telefon
Ljungås första telefon installerades omkring 1890 på förvaltarkontoret. Det var ett litet skåp på väggen med taltratt och hörlur. Linjen gick över Vad till Torpshammar. I slutet av 1890-talet byttes den telefonen till ett större väggskåp. År 1940 upprättades telefonväxel i Ljungå med cirka 8 abonnenter. Man startade i Långkåken med Ingrid Andersson som föreståndare men flyttade senare till Svedjan. Den 14 december 1965 automatiserades området och då fanns omkring 30 abonnenter.
Post och kommunikationer
Enligt ett styrelseprotokoll från Skönvik AB fick Nils Näsberg i Ljungå på sin 80-årsdag den 30 juni 1899 en gratifikation på Kr 10:- för att han under 37 år gått med post mellan Fagervik - Ljungå. Den första regelbundna postgången infördes 1 juli 1872. Det var en s k gångpost som gick en gång i veckan vardera riktningen mellan Torpshammar-Ljungå-Ansjö-Valla-Ragunda. En färd på bortåt 10 mil som tog två dygn. Den 1 januari 1884 öppnades poststation i Kälarne och postgången Ljungå-Kälarne ökade till 3 i veckan.
Under tiden fram till 1905 fungerade rättare Carlstein som postombud. Då Andersson & Edholm tog över handelsboden vid stallgården, efter Skönviks AB, övertog de också posten. Senare sändes post med buss dagligen Sundsvall-Kälarne.
1956 flyttade poststationen till den nya affärslokal som Anderssons son, Thore, byggt vid länsväg 320. Poststationen upphörde 1968 och ersattes med lantbrevbärare.
1924 skaffade Algot Sjödin och Olle Carlstein en lastbil som transporterade varor Sundsvall-Ljungå-Kälarne. Den turbilen övertogs 1928 av John Lundberg, som drev den till sin bortgång 1969. Rörelsen såldes för att straxt därefter läggas ned.
Owens bussrörelse startades av Buss-Magnus Ahlander i Albacken. Körde Sörbygden-Bräcke.
Under 1940-talet förlängdes turen tisdagar och torsdagar så att bussen passerade Ljungå morgon och kväll.
Postbuss gick från Sörbygden till Östersund och åter varje dag. Den turen går idag från Hammarstrand via Kälarne till Östersund. Idag går bara skolbussen mellan Ljungå-Kälarne. Linje 28 som gick mellan Kälarne-Sundsvall lades ned i juni 2008, då den var olönsam.
Affär och livsmedel
Före sekelskiftet fanns ingen egentlig handelsbod i Ljungå. Folket levde huvudsakligen av mjölk, gröt, fisk, fläsk och kött. Varje arbetare och torpare hade en eller två kor. Man odlade potatis och rovor. Amerikanskt fett fläsk, bruna bönor, mjöl, bröd, gryn, torkad fisk, kaffe, socker, salt, snus m m fanns i ett magasin som ägdes av SCA. I viss utsträckning fanns kläder, skor, tyger, porslin o dyl. En av kontorsbiträdena förestod magasinet. Det var öppet en gång i månaden för utlämning av varor. Kontanter förekom aldrig, utan arbetare och torpare kom till kontoret med en "önskelista" som förvaltaren gick igenom väldigt noga. Han strök det han ansåg onödigt och minskade kvantiteten efter egna bedömningar om behov och rättvisa.
En torpare, Olof Hansson, kom en dag till Flygt på kontoret med en lång önskelista, eftersom han hade hustru och 12 barn. Flygt sa då ; "Du har för många barn, Hansson". Hansson svarade: "Goa´ förvaltaren, det är ju det enda roliga den fattige har". Hansson fick sin lista godkänd utan strykningar.
Det var också svårt för Nils-Erik Eriksson-Krägg från Stensjö. Han kom en dag till förvaltaren och bad att få ut ett par nya byxor då de gamla var trasiga. Förvaltaren undrade om de inte gick att laga. Då sa Krägg: "De´skulle gå bra de´om de var hel mellan hålen". Krägg fick sina byxor.
Varukostnaderna drogs av från lönen som betalades ut varje säsongslut. Ofta blev det inga pengar kvar utan man blev skyldig för varor man tagit ut under arbetets gång. Flygt framhöll upprepade gånger till sin chef Bünsow att "varorna borde av bolaget tillhandahållas till så lågt pris att andra som därmed handla inte må vara i tillfälle att preja arbetaren". Flygt ansåg att det var fel att det togs ut en vinst på varor vid huvudkontoret. Man belastade varorna med fraktkostnad och viktminskning. Då fick man en vinst även i Ljungå. Flygt skrev flera brev till Bünsow där han framhöll bolagets oskäliga prisnivå för varor till arbetarna.
För att klargöra situationen för Bünsow gjorde Flygt i maj 1863 följande kalkyl för en familj på man, hustru och tre barns 14 dagars behov:
4 skp rågmjöl, 40 kornmjöl för Kr 4,40 vardera
4 skp smör á Kr 2,60 5 fläsk á Kr 3,50
1 kanna salt á Kr 0,18
1 ärtor á Kr 0,50
Kläder och skor Kr 2,50
Totalt Kr 18,28 (Riksdaler)n
Flygt skriver: Mannen förtjänar under vintern på 14 dagar om han får vara frisk, 14 riksdaler. Under sommaren 20 riksdaler. Under vintern skuldsätter han sig. Modlös möter han sommaren då halva hans förtjänst går till att täcka skulden. Enligt min övertygelse medför det en stor förlust att taga annan vinst på matvaror än så mycket att frakter och undervikt ersätts"
Senare byggdes det en handelsbod vid stallgården där Elias Selander blev föreståndare.
På grund av det ojämna öppethållandet döpte den tidens folkhumor Selander till "Sällan där".
1905 övertogs affären av F:a Andersson & Edholm. Lokalerna användes fram till 1956 då affären flyttade till det nya huset som Thore Andersson byggt vid Lv 320.
Affären drevs fram till skärtorsdagen 1975 då vikande kundunderlag gjorde det omöjligt att fortsätta. En orsak var också att bensinbolaget Shell inte ville hålla bensintankarna i godtagbart skick för fortsatt försäljning.
Föreningsliv
Skytteföreningen startades i början av 1900-talet. Medlemmarna uppförde Skyttepaviljongen samtidigt som nya kyrkan. Intresset för skytte gick i vågor och hade sin sista "blomstring" under andra världskriget. Då bildades en hemvärnsgrupp och en lottakår i Ljungå. Men befolkningen minskade och kvarvarande styrkor ingår i andra grupper och kårer. Skytteföreningen har lagts ned. 
Ljungå Sportklubb bildades i mitten av 1920-talet och drev verksamhet fram till 1950-talet. Programmet växlade men skidåkning fanns med hela tiden. En årlig stor tävling var "Käringbergsloppet" med ett stort fint vandringspris som satts upp av tidningen "Nya Samhället" i Sundsvall. Fotboll var populärt under 1930-talet. Då anlades en idrottsplats på en platå med sandunderlag i det vackra tallandskapet väster om kapellet. Fotbollen hade en renässans under kriget då det fanns gott om unga norrmän i Ljungå. De hade flytt undan den tyska invasionen i Norge. Bland dessa fanns gott om backhoppare och man byggde en ny hoppbacke norr om idrottsplatsen. Idag finns knappast några rester kvar av hopptorn och backar.
Sportklubben bedrev också friidrott och man hade under 30-talet s k triangelmatcher mellan Ljungå SK, Sörbygdens IF och Albackens IF. Torsten Söderberg gjorde 11,5 sek på 100 m och Gunder Hägg sprang många lopp. De sista åren av Ljungå SK bestod huvudsakligen av orientering. Idag är klubben nedlagd.
 |
| Gösta Högberg 1939 |
I Ljungå har alltid funnits goda sångare och spelare av något instrument. Gösta Högberg var dragspelare som under 1930-40-talet gjorde flera radioframträdande, även med egna kompositioner. Han hade ett musikkapell som under lång tid bestod av enbart Ljungåbor.
Varje Valborgsmässoafton ordnade Ljungå SK underhållning med cabaré i Paviljongen, majbrasa med körsång och fyrverkeri vid Dalkarlsmyran. Därefter dansades det på Paviljongen.
Under 1930-talet fanns också en livaktig nykterhetsrörelse "Blåbandsföreningen" med en underlydande förening bland skolungdomen som kallades "Hoppets Här".
På symötena i de olika byarna var det stor aktivitet. Under kriget tillverkades strumpor, hjälmskydd och vantar med skjutfinger till både finska och svenska soldater. Man samlade in pengar till bl. a "Finlandshjälpen".
Berättare: Karl-Ove Söderberg
 |
| Såg |
 |
| Herrgården |
 |
| Herrgården |
